Äntligen...

Nu så, nu har de gått ett tag sen jag skrev här.. Sorry.
Men nu så :) Ja för att berätta vad som hänt.
Ja, nu vet ju nästan alla min hemlis. Så de e ju ingen hemlis längre.
Men jag har fått höra många gånger att jag inte ska berätta.
Men va fan.
Jag är bara i början av graviditeten. Jag ska bli mamma!
Så nu. Nu e de ute. Jag är glad för det.
Man har ju märkt vilka ens riktiga vänner är. Är tacksam för dom få som verkligen är glada för min skull! Tack!
För att komma tillbaka till det där att man inte ska berätta.
Visst, det är ett osäkert läge, men jag satsar inte direkt på att få missfall.
Jag är överlycklig! Så jag tycker bara att mina vänner kan vara glad för min skulle istället.
Sen om jag skulle råka ut för att få missfall, då är det ju mitt eget fel för att ha berättat det.
Men det är ju ändå mitt val, tycker jag då då. Jag hoppas då ju att dom som älskar mig och vill mig väl stödjer mig. Men jag tror helt och fullt på att jag klarar det!

Har haft det mindre bra sen jag skrev sist. Började få bruna flytningar, jag trodde då att jag skulle få missfall, och det blev värre när det kom blod, men min barnmoska sa att det var normalt, ingen fara. Jag berättar detta för att ni där ute, som kanske har varit med om samma sak inte ska sitta och bli oroliga. Ja, jag säger inte att det inte kan vara farligt eller normalt, men för min del, så var det ingen fara.
Igår började det blöda lite mer och idag blödde ja lite till. Men nu verkar de ha avtagit.
Vilket är skönt!

Mådde inge bra, har liksom bestämt mig för att sluta på jobbet, för jag mådde inge bra alls.
Jag fick bara flytningar och blödningar när jag var på jobbet och jag ville inte riskera att få missfall pågrund av jobbet. Så jag skulle slutat den 20e augusti men slutade idag istället.
Varför, ja, det finns många anledningar. Men dom behöver jag inte skriva här.

Nu kommer jag må bättre, det är jag helt hundra på.
Snart så blir de körkortet som gäller och sen flyttar jag hem till killen.
Vi ska ju bilda familj och vill ha lite tid och känna hur det känns att bo ihop.
Det kommer säkert gå bra :) Är lycklig!

Dessutom har jag svärmor inte så långt borta när jag väl flyttar och så kommer jag kanske (om jag klarar körkortet) att kunna ta mig nånstans. Så till alla vänner: Jag försvinner inte!
Jag vill passa på att tacka er alla för att ni ställt upp och stått bakom mig och stött mig under den här tiden då jag mått dåligt. Älskar er för det!

Just det, jag har ju skrivit dikter i ganska många år nu, ja 12 år tror jag det är, om inte mer.
I veckan så skickade jag iväg manuset :) Så dom kanske blir en bok.
Det blev inte så många, men dom betyder mkt för mig :)
Så håll tummarna för mig på det hållet :)
Tänker satsa i den riktningen, att skriva böcker!
Det är min dröm och jag ska förverkliga den!

Men nu ska jag äta något, hungrig :P
På måndag åker jag iväg med älsklingen. Behöver en liten semester och ha lite tid för oss själva. Ska bli riktigt skönt.
Så jag kommer inte skriva här på ett tag, men skriver när jag kommit hem.
Då blir de planering och packning som gäller.
Men ni får ha det så bra så länge så hörs vi!

Puss och kram på er <3

Lycklig!

Japp nu e de så, att jag är lycklig :D
Snart är de semester, och snart får ja älsklingen helt för mig själv i en hel vecka. UNDERBART!!
Sen har jag en hemlis med, som ja såå gärna vill dela med mig av, men inte än..
Snart men inte nu :D

Annars leker livet, jobbar och står i.
Den här veckan har ja däremot varit ledig nåra dagar.
Ida så har ja faktiskt varit jätte duktigt.
Dammsugit och diskat och tagit ut soporna här hos älsklingen och så har jag bakat rimbobullar :D
Mmmm GOTT xD hihi

Nu sitter jag och chattar med min mor och gamla vän Bine.
Älsklingen ligger och sover, han va såå trött när han kom hem. Stackarn.
Själv kunde jag inte sova, de har ju sina anledningar. Nu tänkte ja ta mig en bulle och ett glas cola :D
Sen blir de sängen för mig me..
Så jag säger godnatt nu :)

Ha de!!

Puss hej <3