Kan inte sova

Kan inte sova.. Kan inte sluta tänka..
Jag vet att jag ska försöka tänka positivt. Jag är verkligen tacksam för alla råd och ert stöd.
Men ja..
Det enda jag egentligen vill ha är min pojkvän.

Men för tillfället är han upptagen av andra saker.
Jag vet inte om han vet om att jag blir sårad?
Men hur skulle han kunna veta det? Jag får ingen chans att säga det.
För vi träffas sällan numera.. :(
Vilket gör mig ännu mer ledsen.

Jag älskar honom verkligen!
Det gör jag! Men frågan är väl vad det är som är fel..
För ngt måste de ju vara.

Vad jag vet så är vi fortfarande tillsammans. Men vi pratar sällan i telefon, smsar knappt med varann längre och träffas gör vi knappt alls.
Jag har mått såå dåligt och jag tror det är därför jag haft såna smärtsama kramper.
Har inte kunnat äta ordenligt, inte sovit ngt alls..

Det enda jag kan tänka på är han.
Vad han gör. Hur han mår. Vad han tänker. Vad han känner.
Vad han vill.

Jag vet ingenting längre. Och jag är osäker..
Tycker inte om att må såhär.. Men jag kan inte tvinga honom att träffa mig.
Kan inte tvinga honom till något alls.

Jag vill bara ha honom nära, höra honom säga orden: Jag älskar dig, Renée!
Känna hans armar om mig. Krama mig. Jag vill ha honom här!
Helst nyss. Men men.

Jag vill samtidigt att han ska kunna vara med sina vänner. Vill inte att han ska känna sig instängde eller att det är jobbigt att vara med mig och sina vänner.
Självklart ska han umgås med dom! Inge snack om saken.

Men jag vill bara att han ska VILJA vara med mig.
VILJA träffa mig.
Men ja.. Vad ska jag säga..

Snart har jag inte träffat honom på en vecka.. :/
Och på onsdag jobbar man.. Och så fortsätter det hela veckan..
Så ja..
Ida eller igår, så hade jag verkligen hoppats på få träffa honom, men han skulle vara med Jimpa hela kvällen..
Så nu sitter jag här hemma. Har skickat ett godnatt sms, men inte fått nå svar..

Är jag tjatig på ngt vis? Är jag fööör mycket för honom?
Jag förstår inte vad de e jag har gjort? Har jag överhuvudtaget gjort ngt?
Vad i så fall..
Men det verkar lite som om han inte vill träffa mig.. :/ :(
Vilket sårar lite.. Men va ska man tro då??

Han hör inte av sig längre.. :'(
Och det svider..

Kan inte få tårarna att sluta rinna. Kan inte hjälpa att man gråter.
Jag är ju orolig. Vill ju veta vad det är som händer..

Men men..
Vi har sagt att vi ska vara ärliga mot varann. Vi ska prata med varann.
Det lovade vi varann när vi började träffas igen..

Men de verkar som om han INTE vill ngt alls :'(
Och jag vet inte vad jag ska ta mig till..
Känns som om jag har en stor jäkla sten över bröstet, som gör att jag knappt kan andas..
Jag går med en oro som inte kan försvinna..

Jag vill inte förlora honom!!
Jag vet inte vad jag ska göra..
E såå förvirrad.
Vill ju inte vara för hängig.. Liksom tjata på honom.
Jag vill bara att han ska vara ärlig mot mig..
Vilja prata med mig utan tvång..

Men huur länge ska jag behöva vänta på att få träffa honom?
Visst har jag annat jag kan göra, men ändå..
Han är min pojkvän, vad jag vet än så länge, och jag älskar honom så jävla mycket!

Ne.. Ska väl ta och hitta på ngt..
Det blev ingen sömn inatt inte.. Suck..
Kanska man ska ta och försöka äta ngt.

Mamma börjar bli orolig.. Hon tycker inte jag äter ordentligt,
visserligen gör jag inte det, men är det så konstigt??
När man mår som man mår?!? Eller??

Nej, skriver mer sen..