Tankarna snurrar och hjärtat känns tungt..

Kan inte sluta tänka på allt.. Frågorna snurrar runt i mitt huvud och jag kommer inte fram till något bra.
Vill ju bara att han ska förstå att jag är sårad.

Vill inte såra honom genom att säga att jag är sårad av hur han behandlar mig.
Han ÄR en gentleman, men ja..
Att typ ignorera mig i flera dagar.. Nej sånt sårar inte alls.. JOOO!!
Men men, ida skrev ja iaf att jag är sårad.

Jag vet att han inte menar det, men hur kan jag inte låta bli att bryta ihop och tro de värsta,
när jag inte hör ngt från honom. Bara nåra ynkiga sms..

Börjar liksom tro att det bara jag som är den som saknar.
Som verkligen vill träffas..

För de känns som om han har bättre saker för sig än att träffa sin flickvän :/
Ja vet att han har haft fullt upp på jobbet och självklart förstår jag om han vill träffa sina vänner.
Men för det behöver han väl inte glömma bort mig??

Eller har jag fel? Är jag överkänslig?
Strunt samma, det är såhär jag känner.
Känner mig inte särskilt älskad, inte saknad..
Bara bortglömd.

Ska jag tro på orden " jag älskar dig" när han inte ens kunde komma förbi och säga hej när han ändå var här i närheten?? :(
Nej usch ska nog sluta nu innan jag bryter ihop igen..
Hjärtat pallar inte mer.

Har inte fått träffa honom på snart en vecka. Och ida eller snarare igår. Så skulle de varit ett år mellan oss om inte han gjort slut i augusti förra året.. :/
Men men.. Ska väl försöka sova.

Tänker inte hoppas på att få träffa honom, jag blir bara besviken..
Guud va ja saknar honom, men jag är verkligen så sårad just nu av behandligen.
Såhär tänker jag inte ha de..

Fick känslan i helgen av att han inte känner samma sak längre.. Att de kommer att ta slut.. :S
Usch gillar inte alls den känslan..

Nej godnatt på er och ha de bra!!