När mörkret är här och jag sitter ensam, då kommer tårarna

Vad ska jag göra??
Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag vet faktiskt inte.
Men det känns som det är jag som förlorar! Vad ska jag göra? För att du ska förstå, och utan att jag ska säga fel saker??

Jag vet inte..
Men jag försöker vara snäll när jag skriver, för jag undrar faktiskt hur det är med dig.
Jag är faktiskt intresserad av vad som händer med dig.
Men jag vill inte vara hängig.
Jag vill att du ska kunna vara med dina vänner.
Utan att de ska bli fel mellan oss.

Jag vill inte att du ska krypa heller. Jag vill inte såra dig, vill inte att du ska missförstå heller.
Och framför allt vill jag inte FÖRLORA dig.

Men det känns som om det är det jag gör!

Du kanske blir sur, eller arg eller framför allt arg när jag skriver här.
Men jag får ju inte ut det annars. Jag vill prata med dig.
Men ja.. Det verkar bara som om det inte finns tid för mig längre.
Jag vet och jag förstår att du är upptagen. Och det är okej.
Men då måste även du förstå att jag blir väldigt sårad!

När jag inte får nå gensvar. När jag knappt får träffa dig..
Jag håller mig från att skicka sms hela tiden. Jag försöker ge dig lite space.. Lite andrum.

Men har jag gett dig för mycket? Jag vill så gärna få svar på alla frågor..
Saknar du mig? Tänker du nånsin på mig längre? Vill du inte träffa mig mer? Vad känner du?Har jag gjort nånting? Sagt nånting?
Som gör att du gör såhär?

Jag vill inte ställa frågan, men jag kan inte låta bli.
Men jag vet inte om jag vill veta svaret. För jag är såå rädd.
Rädd för att du ska lämna mig än en gång.

Och jag vet inte om jag är stark nog..
Inte en gång till.

Vi lovade varann när vi började träffas igen, att vi skulle vara ärliga mot varann.
Att om det var något som var fel så skulle vi säga till.
Jag har skickat sms och frågat, du har svarat att det inte är något och jag har inte sagt eller gjort något fel.
Men nåt är det ju..

För jag trodde,att när man älskade en person.. Såsom jag älskar dig.
Att man ville vara med den. Man tänkte på den personen.
Man längtade varje dag efter den. Man saknade den personen när man inte var i närheten av honom/henne.

Har jag fel? Eller är min kärlek till dig, för mycket?
Är jag för mycket för dig? Är jag fel för dig?

Jag vet inte. För du hör inte av dig längre.
Du svarar bara ibland.
Vi pratar inte längre med varann i telefon. Träffas sällan.
Och det SVIDER.

Mitt hjärta pallar mycket, men inte vad som helst och inte allt.

Jag ligger ensam i sängen, på kvällen/natten och gråter av rädsla.
Jag är rädd att förlora dig. Rädd för att du ska göra slut igen.
Jag är rädd att mitt hjärta ska krossas igen..

Jag vill att det här ska funka. Jag vill inget annat.
För jag vet vad JAG vill och vad JAG känner.
Jag vill inte ställa frågor. Jag vill inte behöva jaga dig.
Vill att du själv ska vilja vara med mig.
Jag vill att du själv vill träffa mig..
Men jag är livrädd..
Det är jag.

Killen jag älskar överallt annat, min drömkille, den jag vill leva resten av mitt liv med,
han finns inte här hos mig.
När jag behöver honom som mest.
Jag saknar hans armar som håller om mig, jag saknar hans kramar
hans pussar och kyssar.
Jag saknar hans skratt och hur han får mig att skratta.
Jag saknar värmen och glädjen i hans ögon när han tittar in i mina ögon.
Jag saknar hans ögon och hans leende.
Jag saknar att ha honom nära.
Jag saknar min pojkvän, mannen i mitt liv, min älskade.
JAG SAKNAR DIG ÄLSKLING!

Jag vill bara att du ska komma, och hålla om mig, säga att allt blir bra.
Att vi löser allt. Jag vill så gärna höra dig säga - Jag älskar dig Renée!

Jag vill så mycket. Men jag kanske begär mer än vad han kan ge?!

Men jag vet vad jag vill. Jag vill ha honom, jag vill ha dig M!
Ingen annan. Jag undrar bara om jag är den du vill ha.
För säg det då till mig! Få mig att tro på dina ord.

Jag menar inte nu att jag inte tror på dig. Men jag vill så gärna höra din röst, känna din andedräkt mot min kind, känna dina armar om mig.
Jag vill ha dig här hos mig.
För jag älskar dig så mycket!

Jag vet inte vad mer jag ska säga.

Jag blottar mig verkligen här.
Dom som bara har kritik att säga, säg inget alls.
För det här är inte till er.
Ni får tycka vad ni vill.
Ni behöver inte säga det till mig.
Jag vet vad jag vill..

Jag vill inte att det ska ta slut.. Jag vill inte att han ska gå..
Jag vill ha honom kvar.. För jag ÄLSKAR honom!!

Så älskling, om du läser det här..

Förlåt om du blir sårad, ledsen, besviken, arg..
Men jag menar vad jag skriver här. Detta är mina ord från hjärtat.
Jag är sårad! Jag är ledsen. Jag är rädd..
Jag menar varje ord. Jag är livrädd av att mista dig igen.
Jag menar inte att såra. Jag vill bara få dig att förstå.
Jag vill förstå.. Vill inte tvinga dig till nånting du själv inte vill.
Jag vill att du följer ditt hjärta!
Jag saknar dig, jag tänker på dig varje sekund,
Det går inte en dag utan att du finns i mina tankar,
det går inte en natt utan att du är i mina drömmar.
Jag älskar dig så otroligt mycket M!!
Du är mitt ALLT!!

Så snälla, om du läser det här..
Bli inte sur, bli inte arg, och bli inte ledsen..
Jag vill bara att du ska förstå..
Jag vill inte såra dig!Jag finns här..
Det är bara jag.. Jag är inte farlig.
Jag förstår faktiskt, bara du pratar med mig!
Jag älskar dig!

pussar och kramar
din för alltid
R <3